Amatörkrönikören

Februari lämnar oss för det här året och mars tar över stafettpinnen. Äntligen byts mörka tider ut mot ljusa och snön erasätts med blommande krokus och dammiga gator. Folk har bytt ut den tjocka vinterparkasen mot den tunnare, kanske nyinköpta, vårjackan. Solglasögonen sätts på näsan och parkbänkarna börjar så smått få sällskap av någon enstaka "premiär-glassätare". Det har också blivit lättare för mig att stiga upp på morgonen, då jag vet att bakom min sovrumsgardin håller solen på att kämpa sig upp för dagen. Och det är med lättare steg än förut jag styr mina steg ner för trapphuset och ut i den... svinkalla, minusgradiga morgonluften, där bilen står igenfrusen och väntar på att rassla igång igen, i en icke miljövänlig och icke skonsam kallstart. Jag har blivit lurad igen,och får ännu en morgon stå till svars för min något höga optimism, genom att skrapa rutorna och kallstarta den stackars lilla bilen.  

 

Mars månad kan göra mig lite förvirrad. Jag vet liksom inte riktigt om det är vår på riktigt eller om vintern fortfarande lurar bakom hörnet. Det är som att mars är som ett ingemansland. Det är varken vinter eller vår, varmt eller kallt, torrt eller vått. Ena stunden byter jag ut vinterjackan mot den snygga vårjackan, för att en stund senare ångra mitt val, för att jag nästintill håller på att hacka sönder mina tänder och frysa rumpan av mig.

 

Samtidigt som mars kan göra mig något förvirrad, ska jag inte sticka under stolen med att det är så skönt att få sticka upp näsan mot vårsolen, och bara låta kroppen få suga in en massa UV-strålar och vitaminer. Men samtidigt som vårsolen kan vara värmande och helt underbar, har även den sina fläckar. Speciellt om man som jag bor i lägenhet bara några minuter utanför Karlstads centrum. Så fort vårsolen kikar fram mellan mina gardiner, får jag också ångest och panik över hur dammigt allt i mitt hem är. Det är som att jag inte har städat på hela vintern. Varenda yta, varenda sak som står i min lägenhet, avger ett moln av damm så fort jag springer förbi. Och hur mina fönster ser ut ska vi egentligen inte tala om. Vinternörkret har varit ganska duktig på att dölja smutsen på mina fönster. Men nu när vårsolen är här, avslöjas vartenda litet dammkorn från de dammiga gatorna, och varenda avgaspartikel, som så nöjt har tagit fäste på mina fönster. 

 

Så när dammet och smutsen blir för överväldigande, och jag inte orkar med en grovsaneringen av lägenheten, som i folkmun kallas vårstädning, flyr jag nästan hals över huvud bort från stan och hem till mamma och pappa på landet. Bort från den förrädiska "Sola i Karlsta" och hem där vårsolen bara får vara vårsol. Visserligen trivs jag med att ha nära till shoppingcenter och restaurangmiljöer. Men när vårsolen träder fram, finns det ingen plats som känns mer hemma, än i mitt barndomshem på landet.