Höj glaset för nya, oskrivna blad!
Så ser vi tillslut årets sista dag. Imorgon börjar en ny månad, ett nytt år och för många säkert också ett nytt liv. Att tiden går fort är inget nytt. Men att 2015 skulle braka förbi mig i sådan rasande fart, att tidens fartvind får mig att se ut som ett stort frågetecken med brallorna nere vid knävecken, är faktist lite läskigt.
Många av oss blickar framåt. Andra slänger en glimt i backspegeln för att se tillbaka till det som har varit. En del av oss låter blicken fastna i backspegeln allt för länge, och ångra sådant vi sagt och gjort. Jag själv ska försöka att slänga en glimt backspegeln och se tillbaka på året som har gått, för att sedan blicka framåt, ut genom vindrutan, mot år 2016. När jag först blickar tillbaka, känns det som att det inte har varit allt för större skillnader från föregående år som har gått. Det har känts som att livet har rullat på i gamla hjulspår, att vardagen bestått av samma rutiner. Men ju mer jag ser efter, desto fler detaljer ser jag, som tyder på att livet aldrig är samma från dag till dag. Aldrig någonsin. Ju mer jag tänker efter, desto mer inser jag vad mycket det är som har hänt, utan att jag knappt har varit medveten om det. Vilket skrämmer mig en smula.
Jag har känt mig lycklig och olycklig. Jag har fått se min brorson växa upp. Jag har fått firat hans första födelsedag och har dessutom fått skapa så fina minnen tillsammans med honom. Jag har själv varit kär, för att i slutändan inse att kärleken i sig påverkas av så mycket, och ibland inte orkar hållas samman, hur mycket man än vill. Jag har fått skrattat och le med mina nära och kära. Fått trösta dem när de har varit olyckliga och själv fått deras kärlek och stöd när mitt eget liv har satts på prov. Jag har välkomnat in nya, härliga människor i mitt liv och glatt låtit dem stanna kvar. Jag har fått sett ett nytt litet männnsikoliv födas till världen, och som tog mitt hjärta med storm. Kort och gott har mitt liv varit som ett människoliv bör vara. Lagomt mycket med motgångar och utmaningar, och fyllt till bredden med glädje och kärlek.
Och ikväll när klockan slår tolv slag, ska jag stå där med glaset fyllt med bubbel, och inte avlägga ett enda nyårslöfte. För nyårslöften får mig bara att bli besviken, om jag inte kan hålla dem. Jag tänker blicka framåt, höja glaset för en skål och försöka se 2016 som en samling med nya, oskrivna blad. Givetvis med mål och framtidsdrömmar uppsatta på sista sidan, men utan allt för orimliga förväntningar och för stora krav på livet och på mina människor runt omkring mig. Jag tänker snart lämna 2015 åt historien, och försöka att inte grotta ner mig allt för mycket i det förflutna. Det som är gjort är gjort, oavsett om det var bra eller dåligt. Snart tänker jag vända bort blicken från backspegeln, för att lägga nästan allt mitt fokus att se ut genom vindrutan. För det finns en anledning, att vindrutan är bra mycket större än backspegeln.