EKOmorsan
Jag hade avslutat jobbdagen och hade nästan avklarat sista anhalten innan jag var hemma för dagen, nämligen veckohandlingen i mataffären. Jag kontrollerade listan en sista gång innan jag begav mig till kassan. Jodå, allt låg där. Skinka, mjölk, knäckebröd, frukt och grönsaker. Jag hade till och med spontanhandlat fullkornsmakaroner till extrapris. Med glatt humör begav jag mig stolt till kassan. Hela mitt kroppsspråk signalerade ”Här kommer jag! Jag handlar nyttigt och tänker på vad jag äter! Det ni!”.
Ju närmare kassan jag kom desto mer energifylld kände jag mig, och i huvudet ekade ett slags mantra. Upp med varorna på bandet, betala, packa matkassen, in i bilen, hem, upp med varorna på bandet, betala, packa matkassen, in i bilen, hem. Jackpotten blev när kassakön endast bestod av en ensam mamma med sitt lilla barn, som dessutom inte hade vagnen rågad, utan så där lagom och jämnt fylld i botten. "Yes! tänkte jag. Det här går ju som smort!"
Nu kanske ni tror att den här historien slutar med att allt skiter sig. Typ som att mamman kastar upp varorna på bandet, ungen börjar skrika hysteriskt, hennes betalkort funkar inte, hon blir sur, kassörskan blir sur, jag blir irriterad, mamman blir ännu surare, ungen skriker ännu högre och allt slutar med att väktaren bär bort både mig och mamman, efter att vi haft tredje världskriget i kassan, med fullkornsmakaroner som ammunition. Nej, den här historien kommer att ta en helt annan vändning, och den ensamma småbarnsmamman kommer inte ens veta att hon blir en del av den här historien.
När jag stolt traskade fram till kassan med min kundvagn och ställde mig bakom småbarnsmamman, försvann min stolthet fortare än blixten. Människan var inte bara småbarnsmamma, hon var också en EKOSMÅBARNSMAMMA! Ni vet en sådan mamma som bara handlar EKOvaror! Jag granskade henne noggrant i smyg. Det skrek EKOmorsa om henne! Hade jag varit mer uppmärksam hade jag sett det tidigare. Jävla stolthet att förblinda mig så! Till och med ungen såg ekologisk ut. Det enda som saknades var en stor fet Änglamarksstämpel i pannan på ungen.
Mamman började packa upp sina varor, och för varje vara minskade min stolthet över att jag själv inriktat mig på nyttig mat, mer och mer. Hon packade upp ekologisk falukorv, ekologisk fil, ekoligisk müsli, ja allt verkade vara ekologisk. Tills plötsligt den felade länken dök upp! Vitt rostbröd UTAN EKOmärket! "Ha ha! tänkte jag! Där tog jag dig på bar gärning, EKOmorsa!"
Min glädje blev dock kortvarig, då hon strax därefter började lägga upp ekologisk barnmat på bandet. Med bitter och skamsen känsla började jag själv långsamt lägga upp mina egna varor. Jag vände mig bort och stängde av. Jag orkade inte höra hur mycket EKOmorsans veckohandling gick på.
Saken är inte den att jag för ett krig eller känner hat mot varken ekologisk mat, ekologiska småbarn eller EKOmorsor. Tvärtom! Jag avundas dem! Jag menar, de kostar på sig både bra och nyttig mat. De slår två flugor i en smäll liksom. I deras värld utesluts inte det ena av det andra. De lyckas få det som kanske verkar omöjligt att bli verklighet. Småbarn + ekoligiskt + mat kanske inte är den mest lyckade ekvationen alla gånger här i världen, vad vet jag. Men oavsett vad summan av den ekologiska kardemumman blir på EKOmorsans ekvation, kan jag med all säkerhet säga att jag blir imponerad av er! Keep being EKO, because it makes you reko!
