God jord till mina barn
Utanför min port ser jag en man som smyger omkring med en vattenpistol. Ett stycke längre bort kan jag skymta hans son, också han beväpnad med en vattenpistol. Jag ler för mig själv, traskar vidare till bilen och tänker för mig själv "Vad härligt med en vuxen karl som helt utan någon som helst skam, springer runt på den öppna gården utanför flertalet lägenhter, och leker vattenkrig med sin son! En sådan pappa vill jag också bli!"
Självklart vill jag bli en pappa som har massor med tid för sina barn. En pappa som är den stabilaste klippan mina barn kan luta sig mot. En pappa som överöser dem med kärlek och glädje, lek och skratt. En fader som vill ge dem nästan allt här i livet, kryddat med en del vett och etikett. Men det finns någonting mer, någonting större, som jag också vill ge mina barn. Någonting som jag vill att också du ger mina barn, men även dina egna.
Någonting här i världen är påväg att gå käpprätt åt helvete, inte minst med både klimat och framförallt, vår mat. Jag är en "bonnunge" ut i fingerspetsarna, och kommer dessutom från en jägarfamilj. Jag är uppvuxen med grisar och får på gården, med bär och svampar från skogen, och med älgfärs som standard till fredagens taco-måltid. Att leva nära djur och natur har varit en naturlig del av mitt liv, och också lagt grunden till mitt sätt att tänka om mat idag. För mig är det helt självklart att mjölken kommer från kossan, att bacon kommer från grisen och att frukostgröten kommer från havreåkern. Men för alla barn är inte detta en självklarhet. Det finns de barn som aldrig i hela sitt liv sett en livs levande ko.
Nästan dagligen går det att läsa i diverse olika tidningar att allt fler och fler bönder får lägga ner sina verksamheter. Småskalig produktion av olika slag lönar sig inte i längden. Allt ska vara stort, massproducerat, gå fort och vara billigt. Är det för dyrt, vänds blickarna snabbt bort till det billigare alternativet, som oftast kommer från ett annat land. Istället för att välja köttfärsen från Sverige när vi står i mataffären, väljer vi den som kommer från Irland istället, eftersom att den är mycket billigare. Just för stunden kanske det valet inte stjälper din närmaste köttbonde. Men fortsätter vi med de här valen, kommer vi snart utrota och ta kol på varenda liten kämpande bonde, som finns där ute i vårat avlånga land. Sverige har en av världens strängaste djurskyddslagar. Visserligen finns det ett och annat svart litet får här och var, men i det stora hela värnar vi om både djur, natur och miljö. Och så vill jag att det ska förbli.
Så jag skriver till er mina barn. Jag vill ge er en framtid där mat med säkerhet och kvalité ska stå på bordet. Jag vill ge er en framtid där maten inte innehåller femtioelva olika bekämpningsmedel. Jag vill ge er en framtid, där ni inte riskerar att bli antibiotikaresistenta p.g.a. överdosering av antiobiotika vid djuruppfödning, Jag vill ge er en framtid, där ni med stolhet kan säga "Pappa, när jag blir stor ska jag bli bonde!", och jag med lugn och ro vet att ni kan försörja både er själva och er familj. Som pappa, vill jag er en en framtid där ni redan som barn får se kossor beta på sommarängarna, där griseknoar är någonting mer än i Emil i Lönneberga och där ni kan säga att "Jag undrar om det mjölken från kossorna på ängen som finns i den här osten?". Jag vill överlämna den jord jag lånat av er, för att ni i er tur ska kunna visa era barn, allt det underbara ni själva fått sett och smakat. Jag vill ger er, mina barn, svensk mat, framtidstro och en värld där bra och närproducerad mat, är vardagsmat för alla.
