Amatörkrönikören

Jag står och blickar ut över gårdens åkrar. Jag minns inte riktigt om det är försommar eller sensommar, men mina fötter står på grönskande gräs och solens strålar bryts av någon typ av dis som finns i luften. På min vänstra sida tornar gådens ladugård av norsk modell, byggd av min farmors mor och far, upp sig och jag känner mig liten. Inte bara liten till åldern utan även liten kroppsligt i förhållande till den jättelika byggnaden. Plötsligt bryts den korta stunds tystnad, och kvinnan bredvid mig väser ut konstiga ord och meningar. Till en början liknar det häxkonster. Ett språk som inte ingen annan förstår, lite som när Harry Potter viskar med ormarna. Oavsett hur kuslig situationen skulle kunna kännas, känner jag mig inte ett dugg rädd. Snarare glad och road. För bredvid mig står min farmor, som varken är en häxa eller Harry Potter, utan en helt vanligt unik farmor som just är i fullfärd att öppna upp en ny språkdörr för sitt barnbarn. En dörr som leder rakt in i rövarspråkets fascinerande och mystiska värld. 

Jag växte upp på gården med min farmor och fafrfar bokstavligt talat precis runt husknuten. I det stora, vita huset på cirkus 450 kvadrameter fanns det rum för två hem. Ett för mig och min familj och ett för min farmor och farfar. Som liten var det en vardag för mig att alltid ha nära till farmor. Att hon i princip alltid fanns där så fort man klev utanför ytterdörren, eller öppnade dörren som fanns i hallen, och som ledde rakt in till farmors varma hem. Idag inser jag att det många är få förunnat att ha så nära till sin farmor, och jag inser i vuxen ålder vad mycket jag tog förgivet. För famor fanns alltid där. Hjälpte till, passade oss och roade oss barnbarn så gott hon kunde. Hon var redan då, och är än idag, en modern mysfarmor som sprider kärlek och glädje så fort man kliver innanför tröskeln. 

Som liten var jag en hel del hos farmor när jag kom hem efter skolan, och det var också till farmor man sökte sig när man var hemma på sommarlov och mamma och pappa ännu inte hade gått på semester. Och nog såg hon till att man alltid hade saker att hitta på. En dag i veckan fick man följa med till Kil och handla. Då stuvade farmor in barnbarn och sig själv i den vita Saaben och brummade ner den dryga milen till Kil. På vårkanten när liljekonvaljerna så smått började stå i blom, trampade jag och farmor iväg med cyklarna för att plocka liljekonvaljer. Dessa ställdes sedan på farmors köksbord och spred en härlig doft som i sin tur spred sig in i vår egen hall, så fort man öppnade dörren in till farmor och farfar. Farmor var också den som ställde till med julgransskakningar för mig, mina bröder och mina kusiner. Lakanet spändes år efter år upp i dörrposten till sovrummet, där farmor sittandes på huk knäppte fast små gottepåsar i klädnypan, som sedan drogs upp av ett förväntansfullt barnbarn. 

Det var också till farmor man blev inckickad vid lindrigare sjukdomar eller på morgarna under älgjaktsveckan. Då blev man blev serverad storfrukost klockan nio, fika klockan ett och middag klockan halv fem/fem. Det var också hos farmor som man gick små intensivkurser. Kurserna var originella men nödvändiga för att klara av livet på egen hand, och det är tack vare dem jag idag både kan knyta skorna och torka mig i ändan på egen hand. Och gick man inte på kurs hos farmor, kunde man alltid locka fram speldjävulen i henne med en omgång memory.

Det finns så mycket att skriva om denna underbara kvinna, som både jag, min ena bror och mina kusiner, med stolthet och glädje får kalla för farmor/mormor. Så mycket bra och fina saker, som jag aldrig med rättvisa kan få nerskrivet och berättat här och nu! Jag kan bara konstatera att jag är lyckligt lottad att få ha en farmor som min farmor, en farmor som du farmor. Du farmor, som alltid har lagat den godaste maten och de smaskigaste kakorna och bullarna. Du farmor, som alltid har de praktfullaste  blommorna och de sötaste tomaterna. Du farmor, som plåstrat om dina barnbarn, roat dem och tagit hand om dem. Du farmor, som gett oss kunskaper, och ger oss än idag, som är värda att minnas för resten av livet. Du farmor, som av en händelse råkar fylla år idag. Vi behöver inte nämna åldern, du kommer alltid vara lika ung och vacker som en maj-dag. Jag vill ändå ta tillfället i akt att önska dig ett jättegrattis, och samtidigt skicka dig ett stort fång med liljekonvaljer och kramar. Jag älskar dig!