Amatörkrönikören

Så har julen kapitulerat och gjort sin årliga reträtt. Likt som en storm drog den över våra hem. Den kom den, den sågs och den försvann.  Ute i handeln liknar det numera som ett övergivet slagfält, där hyllornas jullik reas ut till halva priset. Själv står jag kvar i min rustning, som en av de riddare som julen inte lyckats dragit med sig på sin reträtt, och kliar mig i huvudet och undrar "vad fan var det som hände?".

 

Tänk så mycket tid, pengar och stress man lägger ner på att förbereda sig för julen. De perfekta klapparna ska fixas, julkorten ska skickas och sillen ska få den rätta inläggningen. Och all denna stress för att göra några få dagar så perfekta och smärtfria som möjligt. Det är ju ett under att det inte är så många fler än sillen som blir inlagd. Och inte nog med att många av oss redan lever så hektiskt, stressigt och i ett liv planerat så in i minsta detalj, att t.o.m. Sickan i Jönssonligan skulle känna sig överbemästrad och en smula slarvig, så får julen oss att vrida upp "stressometern" några snäpp till, på både gott och ont.

 

Julen är en härlig högtid. En högtid som ligger mig varmt om hjärtat. Men varför ska även den, precis som så mycket annat här i livet, levas förbi under press och stress? Varför kan vi inte i lugn och ro få suga ut varenda liten droppe jul tills vi alla har fått en behaglig mättnadskänsla av den, istället för det magknip och den uppblåsta stressmage vi istället får av den? Och varför kan inte julen lugnt och stilla få sväva förbi i dagarna tre, innan vi ska börja tänka på nyårsdukningen och vilken vårjacka som passar bäst i mitten av april? Om vi nu ska leva upp till orspråket "Carpe Diem", så är väl julen ett av alla tillfällen där vi verkligen ska carpe lite diem? Jag vet inte om det bara är jag som tänker så. Men jag vet i alla fall att handel, tv och tidningar har en helt annan syn på saken.

 

Jag är medveten om att det låter som att jag har svårt att släppa taget om julen, och ja, lite så är det väl. Jag har så länge jagat julkänslan och kan väl inte riktigt acceptera att den över ännu en gång. Men när jag dagarna före julafton läste i morgontidningen "SÅ DUKAR DU TILL NYÅRSFESTEN", ja då kan t.o.m. jag sätta mig lite på tvären. Inte det att jag inte välkomnar ett nytt spännande år, med alla de möjligheter och oväntade överraskningar det har att bjuda på. Men ibland måste saker och ting få ha sin tid, så det så!