Amatörkrönikören

Mitt under en prisutdelning känner jag hur det vibrerar i min byxficka. Vid ett lämpligt tillfälle några minuter senare plockar jag upp min mobiltelefon och ser att jag har fått ett sms. Några sekunder senare ser jag en bild på min mobilskärn. En bild företällande ett skrynkligt, nyfött människoliv. Jag känner hur mitt hjärt slår några extra slag och i ögonvrån bränner mina glädjetårar, och det går upp för mig att jag ganska nyligen har blivit dubbelfarbror. Dubbelfarbror till Theo och hans nyfödde lillebror. Två människoliv som är älskade från första stund och som kommer att vara älskade i all evighet. För de två vill jag göra allt. För de två skulle jag kunna gå genom eld och vatten och över land och hav. För de två vill jag vara en form av en förebild och en person som de alltid kan lita på. En farbror som är närvarande och som visar dem sin kärlek under årets alla dagar. En farbor, som påminner dem om att styrkan, kunskapen och mänskligt värde inte sitter i människors könstillhöriget. 

 

För en kort tid sedan firades internationella kvinnodagen. En dag där kvinnor här hemma och ute i världen, uppmärksammas på mpnga sätt. En dag där lika rättigheter och villkor lyfts fram som extra viktiga. En dag, som enligt mig, tragiskt nog år 2017 fortfarande behövs. För vad gör vi när denna dag är slut? Vakna vi upp morgonen efter och fortsätter att nervärdera kvinnor och dess kompetens? Vaknar vi upp morgonen efter för att fortsätta leva livet som vanligt fram till nästa år, utan att varje dag göra allt som står i vår makt, för att vi ska få ett så rättvist och jämlikt samhälle som möjligt? Är det bara en dag om året belyser världens ojämlikhet? Är det bara en dag om året vi är beredda att se till att det blir förändring?

 

I den bästa av världar skulle inte internationella kvinnodagen behövas. Inte det att jag missunnar dem den dagen. Inte det att jag vill sätta dem på plats genom att leka antifeminist. Skulle man fråga några av mina närmaste vänner, som förövrigt är kvinnor, skulle de nog säga att jag vissa gånger är mer feminist än vad de själva är. Jag är uppvuxen med starka kvinnor och min vänkskapskrets är en övervägande majoritet av kvinnor. Men så länge vi behöver dagar som belyser världens ojämlikhet mellan kön, så tror jag att det kommer ta lång tid för världen att uppnå jämlikhet. Samtidigt är en sådan teori både motsägelsefull och komplex, då sådana dagar gör skillnad eftersom att vi påminns om problemet.

 

För att världen någon gång ska uppnå total jämställdhet mellan kön, måste vi alla inse att vi i längden inte klarar oss utan varandra. Att det krävs två för att dansa tango, och att vi tillsammans kan få jorden till ett bätrre hem för alla. För så länge vi ser kvinnor som svaga och män som svin, gör vi fortfarande skillnad på vilka vi är utifrån vad vi ha mellan benen. Därför är det dags för patriakatet att kliva ner från härskarpiedestalen och ställa sig jämsides med matriakatet, för att sedan tillsammans kliva upp på härskarpiedestalen och styra världen enade och starka tillsammans. Det är på tiden att sluta värdera människorvärden, kunskapsnivå, rättigheter och lön utifrån könstillhörighet, religion, sexuelläggning, var ifrån vi kommer eller hudfärg.

 

Det är på tiden att vi vuxna börjar ta ett större ansvar för våra barns framtid. Det är på tiden att vi vuxna inser att det är avgörande för framtiden vad vi lär våra barn idag och hur vi uppfostrar dem. Det är på tiden att vi lär våra barn att följande saker ska vara en självklarhet för alla: 

 

- Att varje människa har rätt till sin egen kropp, oavsett vem eller vad man är. 

- Att alla människor är lika värda, oavsett vem eller vad de är. 

- Att jämställdhet handlar om att alla människor har lika rättigheter och skyldigheter, oavsett vem eller vad man är. 

- Att alla människor har ett eget ansvar att göra världen till en bättre plats för alla, oavsett vem eller vad man är. 

- Att alla människor ska mötas med respekt, oavsett vem eller vad man är. 

- Att alla människor har rätten att älska och att bli älskade, oavsett vem eller vad man är. 

- Att livet inte bara handlar om att få, utan också om att ge, oavsett vem eller vad man är. 

- Att vi alla bara har tillgång till ett liv och en planet, oavsett vem eller vad man är.