Amatörkrönikören

Jag står och ser mig själv i spegeln. Lyfter på kroppens alla skavanker och drar i de hudveck som finns både här och där. Stirrar min egen spegelbild i ögonen och suckar. Tänker "Tänk om jag bara hade...". Orden i mitt huvud upprepas som ett mantra, och har alltid gjort sedan den gången jag började jämföra mig med alla andra. Jag minns inte när den första gången var, för det var ju så längesen. Så längesen jag blev medveten om mitt yttre och tvångsmatad med ideal från reklam, jämnåriga kamrater och från samhället. För jag har blivit, jag blir fortfarande och kommer alltid bli matad med samhällets syn på hur den mänskliga kroppen borde vara. 

 

Sedan urminnes tider har kvinnans kropp aldrig fått vara så som den är tänkt att vara, nämligen i sitt originalskick. Oavsett vilker århundrade vi har landat i, ska kvinnans kropp formas om på ett eller annat sätt. Rumpan ska byggas ut, magen ska dras in med korsett, midjan ska vara långt ner eller högt upp. Höfterna ska breddas, revben tas bort och näsor ska fixas. Allt detta vet vi, ser vi och jobbar på att få bort. Men hur står det till med den manliga kroppen? 

 

När många av oss hör ordet ätstörningar, kopplar vi det nog först och främst till unga tjejer som lever med anorexi. Vi ser en bild på en utmärglad tonåring i löst sittande kläder, kindbenen väl synliga och huden blek, ja nästintill genomskinlig. Vad vi lätt glömmer bort är att en ätstörning kan drabba alla, oavsett könet vi bär mellan benen eller har juridiskt i våra papper. Jag vet att ätstörningar är vanligast hos unga tjejer, men är det bara jag som undrar hur stort mörkertalet är för unga killar? För tro mig. Killarna med ätstörning finns. Närmre än vad du kanske tror. Samtidigt som bilder på slanka, halvnakna och välklädda tjejer sprids i alla typer av media som det rätta idealet, sprids också bilden av vältränade män med magrutor, fast stjärt, slätrakade bringor, brunbrända kroppar och blekt garnityr. Unga killar matas dag ut och dag in med att kroppen alltid kan ändras tills den är perfekt. Och lyckas den bli perfekt, så kan den alltid bli lite bättre. 

 

Jag kan inte räkna alla de gånger mina nära och kära har försökt slå in i min skalle att jag är fin som jag är. Dock har deras envisa försök och hårda slag många gånger varit till förgäves. Känslan av osexighet, fulhet och synen på sig själv som en tjockis har alltid vunnit över mina älskades varma och välmenade ord. Varje dag tas tid till att ändra synen på sig själv och jag vet att den enda som i slutändan kan ändra min egen syn på mig själv, är jag själv. Men för att få unga killar våga prata om osunda kroppideal, ätstörningar och vikten av den goda synen på sin egen kropp, behhöver vi först av allt lyfta blicken och se att problemet finns. 

 

"Gud älskar dig just som du är. Är nåt som man ofta får höra. Sen följer en lista med krav och förändringar man måste göra, för att bli godkänd, för att va med, men om jag lyder dom nu. Då vore jag inte jag, då vore jag någon annan än jag." - Jonas Gardell