Amatörkrönikören

"Jag tror, jag tror på sommaren, jag tror, jag tror på... den blomstertid nu kommer...barfota utan strumpor skor... sommaren är kort, det mesta regnar bort..."

 

Sommaren är äntligen här, och de senaste dagarna kom den med besked. Vi fick både värme och sol så att det både räckte och blev över. Underbart enligt mig! För varmt tyckte andra. Sommaren är ett hett diskussionsämne varje år den gör entré, och för den orutinerade kan den svenska sommaren mer eller mindre likna en epedemi som slår till i både koja och slott. Och har inte svenskar uppfattas som något knasiga i bollen årstiderna innan, är sommaren den årstid då vi antagligen framstår som mest sjuka i skallen.

 

Starten för sommaren går oftast av stapeln på midsommafton. Vi käkar rå fisk, dansar och hoppar runt ett blomprytt, stort träkors med ringar i vardera ända och lär då samtidigt våra barn hur lustiga alla små grodor är. Ironiskt nog, med tanke på hur lustiga vi själva egentligen ser ut. Vi gnäller över iskalla vindar som sveper in över landet och regnet som öser får alla lättklädda midsommarfirande att hacka tänder. Vi skakar på huvudet åt de hutlösa priserna för svenska jordgubbar, men gud nåde den som köper jordgubbar från Belgien. När kvällen närmar sig sveper vi det sista vi har i våra nubbeglas innan det är dags att tända grillen. Efter att ha käkat vidbränd fläskfilé och potatissalladen nästintill står en upp till halsmandlarna, är det dags för femkamp, som i vanlig ordning slutar med att minst två personer har blivit osams om reglerna och minstingen i familjen gnäller över att denne är trött och inte längre vill vara med och leka, eftersom att hen ändå aldrig kommer att vinna, och alla vuxna bara fuskar. Tonåringen i familjen har också tröttnat, och springer desperat runt med sin mobiltelefon och svär över att det inte finns någon jävla mottagning för att kunna kolla Facebook. När barnen väl har lagt sig, beger sig de vuxna ut på en avslappnande kvällspromenad ner tills dansbanan. Denna kvällspromenad blir dock inte så avslappnande, eftersom att när de har kommit halvvägs, hittar ett älskande par i buskagen, som under akten tappert kämpar med att hålla takten, samtidigt som de försöker hålla sig undan från både mygg och fästingar.

 

Efter oändliga dagar med regn och kyla, där vi naturligvis suttit och gnällt över varför inte sommaren kan komma på riktigt snart, gör årets varmaste dagar entré. Och visst är det skönt att sommaren äntligen är här, på riktigt, men riktigt så varmt var det väl ändå inte nödvändigt att bli. Vi kastar oss iväg till badstränder, för att tillsammans med resten av ortens befolkningen, ockupera stranden som ett gäng packade sillar och skaffa oss en rejäl solbränna. Har man dessutom barnen med sig, kan man räkna med att få släpa på uppblåsbara simleksaker (ju större desto bättre), sand i glassen och vattenkrig som tillsut kommer att sluta med salta små tårar som rinner ner längs solkrämsindränkta kinder. Luften blandas med oset från pommes frites-fritösen i den intilliggande kiosken, fågelbajs och sololjan med kokosdoft från den närmaste strandgrannen.

 

Aldrig heller är TV-tablåerna varit så fyllda som under sommartid. I vanliga fall finns det inte så mycket att titta på på TV, men just under sommaren visar de alla bra program. TV-rutorna fylls med Morden i Midsomer, Morden i Sandhamn och andra diverse deckare. Och för att kunna förena nytta med nöje, rullar vi ut en gammal TV-apparat på altanen, för att kunna njuta av kvällsolen, samtidigt som vi inte missar ett enda program. Lotta skrålar allssångslåtar på Liseberg ena kvällen, och andra kvällen är det Petras tur på Skansen. Och vi, vi sitter ihopkrupna framför TV:n och skrålar med i varenda allsånstext som rullar förbi i rutan, och får oss däremellan ett gott skratt åt de stackare som får sjunga i mikrofonen, som den glada och hurtiga alssångsledaren tvångsmatar de tondöva i publiken med. Men, så fort Ernst har gjort entré med sina barfotafötter och sitt fallfärdiga torp, är det slut på friden. Redan samma kväll ska det kokas rabarberkräm, byggas en solstol och hämta in lite fet jord som ska avnjutas på kvällsmackan.  

 

Visserligen får sommaren oss att beté på ett minst sagt avvikande och annorlunda sätt, men det går inte att sticka under stolen med att den är både vacker och har sin alldelels egna, speciella charm. Och visst är sommaren så mycket mer än fryslortar som bär strumpor i sina sandaler och gnäll över väder och vind. Och i ärlighetens namn, vad vore en svensk sommar, utan allt detta? Enligt mig, ingen sommar alls.