Söndag 17.00
Jag stänger av datorn och stegar ut från min arbetsplats. I bilen påvägen hem nynnar jag lite glatt och njuter av att jag har en hel helg framför mig. Jag går och lägger mig sent på kvällen och vaknar upp och inser att det är.... söndag.
Söndagar har aldrig, och kommer nog aldrig vara någon favorit. Det finns inget tråkigare och mer ångestladdat tillfälle än en söndag klockan 17.00. Tiden går långsamt men ändå tillräckligt snabbt för att man inte ska ha tid att hitta på någonting i större skala. Inte blir det heller bättre när söndagen infaller en grå och regnig dag i början av februari. Hela världen känns tung och grå, och det dystra vädret ligger som grå filt över mitt bostadsområde. De få människorna jag ser utanför mitt fönster drar knappt på smilbanden, och i ärlighetens namn känns tanken på medeltiden mer sprudlande glad än denna dag.
Jag vet inte vad söndagar har gjort för ont för att förtjäna mitt hat. Men på något sätt så har den inte gjort sig förtjänt av min kärlek heller. Hela dagen känns bara som en lång och plågsam transportsträcka mot måndagen. En transportsträcka, där söndagen med ett stort hånflin vandrar bredvid mig hela dagen, och restamt pickar mig på axeln var femte minut, för att tala om för mig att hen kommer att lämna över till måndag imorgon och att denne kommer ha med sig en ny, lång arbetsvecka.
Tiden i mitt liv går alldeles för snabbt, och jag tycker inte att det är något annat än fredag eftermiddag, söndag och måndag morgon. Allt annat däremellan swishar bara förbi i all hast och det är knappt jag hinner lägga märke till det. Jag har till och från funderat på anledningen till att tiden flycger iväg mycket snabbare än vad den gjorde för några år sen, men jag hittar inga självklara svar. Kanske är jag för dålig på att leva här och nu, att leva i nuet och carpe diem? Kanske fyller jag kalendern med så mycket olika saker, att jag inte hinner stanna upp och ha lite tråkigt mellan varven? Oavsett så flyger min tid förbi och veckorna blir till år. Men en sak är säkert. Tiden kommer aldrig stå mer stilla, än en söndag klockan 17.00.